Dagen D #1

Idag har jag blivit opererad, vilket både är skönt och jobbigt.

Dagen började med att jag vaknade 03:06 på morgonen och var nervös, jag försökte somna om men det gick bara inte. Runt fyra-snåret gjorde jag lite andningsövningar, vilket lugnade mig lite.
När klockan ringde vid 05:30 gick jag upp och steg direkt in i duschen. Där desinfekterade jag mig med ett medel som heter Descutan, som för övrigt är nervgiftigt.

Blev skjutsad till sjukhuset av mamma, hon följde med till strax innan jag blev sövd.

Jag fick en infusion på underarmen och via den dropp och antibiotika. Därefter kom narkospersonalen och pratade med mig. De frågade om jag ville ha något lugnande med nervositeten, vilket jag ville, och 10 sekunder senare svävade jag mot operationssalen. Där inne utförde de narkosen. Det enda jag minns var att klockan stod på 08:25 och ett lätt pulserande pip.

Jag slog upp ögonen långsamt och för att mötas av personalen som undrade hur ont jag hade. Svaret blev en sjua enligt en tabell de visat mig tidigare (7/10). Nästa gång jag vaknade var klockan 11:50. Jag bad om en extra filt och somnade om. Därefter är minnet suddigt fram till kl. 13:00.

Jag blev flyttad tvärs över rummet och fick lite fika som bestod av saft, mackor och oboy. Jag fick mer dropp och sov ännu lite till. Jag är verkligen förvånad över hur trött man faktiskt blir!
Sjuksköterskan ville därefter att jag skulle gå och kissa så de vet att allting fungerar som det ska. När det var avklarat kom den jobbigaste perioden, som endast varade i ca. tre minuter. Jag började kallsvettas grovt och frågade om det var normalt - fick då endast en spypåse. 30 sekunder senare rann det svett över hela kroppen och jag hade ansiktet i spypåsen med kväljningar, dock kräkdes jag inte. Två minuter senare slutade det och allt blev normalt igen. Sköterskan förklarade att lokalbedövningen i mitt knä spreds till resten av kroppen när jag ställde mig upp, och att det var därför som min kropp hade reagerat som den gjorde.

Sjukgymnasten kom sedan och visade mig övningar som jag skulle börja med direkt när jag kom hem, enligt henne. Hon var trevlig, liksom all annan personal.

Därefter fick jag byta om till mina egna kläder och åka hem. Mamma kom och hämtade mig, men jag mådde inte alls bra och kräktes i bilen på väg hem (dock i en påse, inte i själva bilen). Nu har jag bara vilat mig och sovit ännu mer. Äntligen pigg nu (21:00).

Knät gör ont men jag har smärtstilland och isförband, så det är ingen direkt fara.

När man är skadad uppskattar man sin söta och hjälpsamma familj mer, och alla de stöttande vännerna.

P.S. Var en sjukt söt tjej som hade praktik eller var elev på avdelningen som jag var på. Så henne kunde man kolla på, och om hon läser bloggen kan hon ju alltid skriva upp sitt nummer =)... D.S.